Att knulla eller att älska

Jag håller fortfarande på att sammanställa informationen från mitt privata lilla Dick Pic-forskningsprojekt, men jag fick en kick inspiration att göra ett litet sido-inlägg under tiden. Jag väntar ännu på att få svar på min enkät från visa av killarna.

Jag lyssnade på en podd i helgen om tjejers uppfattning av att knulla versus att  älska och blev intresserad av diskussionen. Som vanligt har jag en avvikande uppfattning :P och tänkte att jag måste skriva av mig lite.

Innan man börjar filosofera kring ett fenomen måste man ju först definiera variablerna. Annars kommer människor att missförstå varandra. - Vad exakt betyder begreppen att älska och vad betyder att knulla? För mig betyder att älska med någon att man har sex på ett nära och intimt sätt, både fysiskt men också emotionellt. För mig krävs det att jag har väldigt starka känslor för partnern för att jag ska kunna älska med hen. Stämningen är ofta romantisk, mysig och avslappnad. Man tar god tid på sig att njuta av varandras kroppar och beröring. Det är mycket smek, kyssar och mjukt hångel, långt förspel utan stress och sexet räcker länge. Efteråt kanske man somnar i varandras armar. Det vill man inte med ett One Night Stand.

När man knullar däremot är stämningen ofta lite djuriskt laddad – man bara måste få NU!. Man har bråttom att få av kläderna, förspelet är kort och man rusar fram genom sexet. Ett knull har ofta ett högt tempo, som ett hårt träningspass, och man kan räkna med att bli svettig :) I tid är knullet relativt kort och åtminstone jag är väldigt målinriktad på orgasm. Gärna så snabbt som möjligt. När jag kommit kan jag gärna hjälpa partnern att komma, men helst genast efteråt. Jag vill inte dra ut på det. Snabbisar är bra exempel på knull. Ur det avseendet är ett knull ganska lika onani. Jag ser nog ofta partnerns kropp likvärdigt en sexleksak. Därför har jag relativt lätt för att knulla med människor medan det krävs betydligt mycket mer innan jag vill älska med någon. Ett knull är ganska kliniskt och innehåller kanske inte en enda kyss. Om jag ska vara ärlig är jag mest fokuserad på mig själv och min egen njutning när jag knullar.      

Så – med vilka partners gör man vilket alternativ? Vi börjar med det enklaste och mest uppenbara. - Med mannen älskar jag naturligtvis, och med One Night Stands knullar jag. En klar och tydlig utgångspunkt. Men jag knullar också med mannen. Faktiskt oftare än vi älskar. Jag är en orgasm-beroende tjej och behöver komma en, gärna två, gånger per dag för att fungera som människa. Till min dagliga morgonrutin hör att jag ger mig själv den första orgasmen i duschen. Detta har jag gjort nu regelbundet i typ 25 år. Sen knullar jag gärna också på kvällen. Det är mest på helgen vi får tid för regelrätt älskande, vilket också är otroligt viktigt i ett parförhållande. Det stärker vår relation och vi kommer närmare varandra.

När det gäller One Night Stands har jag svårt att se mig själv i något djupare sexscenario. Jag vill nog gärna bara ha ett hårt, snabbt knull för att sedan klä på mig och gå hem. Jag har ofta inget större intresse av att lära känna personen eller att fortsätta träffas. Jag är ju lyckligt gift med världens bästa man, så jag vill inte göra någon olyckligt förälskad i mig. Jag letar inte efter ett kärleksförhållande. Detsamma gäller nog också med mina manliga knullkompisar. Jag knullar gärna men sparar älskandet till mannen.

Det finns förstås också undantag. Jag tror nog att jag älskar med min tjejkompis. Jo, det händer att vi ”bara” snabbt slickar av varandra ibland, men oftast är det mycket hångel och smek. Jag märker att jag är mer intresserad av hennes kropp än av andra liggs. Jag älskar att smeka de mjuka formerna, brösten, magen, rumpan. Och jag älskar att kyssa hennes mjuka läppar. Med en tjej blir det ju mycket handarbete och slick, och det är ju av naturen mjukare än regelrätt kuk-i-fittan-knull. Sen är vi bästa kompisar och jag har jättestarkt emotionellt band till henne, vilket gör det enkelt att älska med henne. Jo, jag är nog lite kär i henne om jag är ärlig. Skulle jag vara singel skulle vi nog vara ett regelrätt par tror jag. Och det känns jättefint att kunna ha henne som sexpartner trots att jag inte är det.

Ett annat undantag, som inte är ett sådär jättevanligt förekommande fenomen men ändå händer, är trekanter. Det normala är ju ändå att man knullar när man har gruppsex, men jag har en specifik händelse i mina tankar där det ovanligt nog istället blev älskande. Det var på en skidresa då jag och mannen värmde oss i duschen på kvällen. Duschen är ju annars ett favoritställe för älskande. Det är varmt, löddrigt och rummet fylls av het ånga. Man smeker in varandra med tvål över hela kroppen och sköljer varandra med hett vatten. Hela scenariot är väldigt erotiskt och sensuellt laddat. Föreställ er att man står där omfamnad av mannen och kysser varandra hett när kompisen kommer in. Han ställer sig bakom mig och börjar smeka mig bakifrån. Mannen kysser mina läppar och kompisen kysser mig längs halsen. De båda smeker mig över kroppen. Istället för två händer är det fyra. Jag tar dem in i mig, från varsitt håll, och vi älskade i duschen. - Jag i mitten av två heta killar. Detta är ett av de bästa sexminnena jag har :). Jag har haft sex med killen fler gånger men detta var enda gången vi älskade. Det har dock aldrig känts konstigt mellan oss.

När man läser artiklar på nätet finner man båda vinklingarna, vilket det också handlade om i podden – kvinnor som har tröttnat på sina män som bara vill älska och aldrig knullar, och kvinnor som har män som bara knullar och aldrig vill älska. Det verkar vara så att man klagar på det man har och vill ha det man inte har – dvs helt enligt människans natur. Svaret är att man behöver naturligtvis båda! Man behöver knulla, men man behöver också älska. Och det är inte endast mannens fel om en kvinnas sexliv inte är det hon inte vill ha. Det gäller för oss kvinnor att ta kontroll, börja ställa krav och börja ta för oss. Jag, personligen, behöver min onani, mina knull både med mannen, mina knullkompisar och ibland ett eller två One Night Stands. Jag  behöver också älska, både med min man och med min tjejkompis. Och jag tänker inte lägga ansvaret för att jag får det jag vill i någon annans händer. Men jag inser att jag är sexuellt avvikande :) Det viktiga är att tjejer vågar erkänna sina behov, vågar vara sig själv och vågar göra anspråk – vågar kräva!

Idégrund för Dick Pic-projekt

Med inspiration av TV3’s Trolljägarna och avsnittet om Dick Pics författade jag förra veckan ihop ett blogginlägg om mina (igen) avvikande åsikter om fenomenet (https://bicoupleupclose.blogspot.com/2019/01/om-dick-pics.html).

Jag blir bekymrad över vårt hatiska angreppssätt som vi alltid svarar med när något nytt presenteras för oss. I Trolljägarna jagar programledarna efter näthatare, men jag undrar om gemene man egentligen är så mycket annorlunda? Har vi inte alla tagit till hat lite väl snabbt gentemot fenomenet om Dick Pics? Sitter publiken inte hemma efter ett sådant avsnitt och hatar?

Det vi alla gemensamt hatar är ju ofredandet och kränkandet av kvinnor genom skickandet av meddelanden med sexuella anspelningar utan att hon gett sitt medgivande. Detta är tyvärr den enda gemensamma punkt vi har i debatten. För sen anser jag att debatten också ska inberäkna textmeddelanden, fysisk beröring och även verbala uttalanden, inte endast begränsas till bilder på ett kön. Och sen tycker jag inte att bilder på kön uteslutande ska smutskastas som fenomen när det endast är en del av dem som har en ond avsikt. Jag tar personligen gärna emot Dick Pics från mina sexpartners och jag tycker inte om den nu pågående debatten som skuldbelägger mig som kvinna positiv till fenomenet och de män som skickar Dick Pics med goda avsikter.

Jag medger att jag ofta kan vara lite avvikande i mina åsikter och är nog lite väl liberal då det gäller sexuell frihet för kvinnor. Därför har jag bestämt mig för att testa om mina teorier kan stämma på en bredare massa. Mest för mig själv. Om någon annan också är intresserad så blir jag förstås glad.Jag påstår nämligen att endast en del av männen som skickar Dick Pics har en ond avsikt. Jag vågar till och med tro (eller kanske lite naivt hoppas) att de flesta Dick Pics skickas av personer med goda avsikter. Jag påstår också att fler tjejer än jag tar emot Dick Pics med positiv reaktion, så till vida att de skickats av en person hon gett sitt godkännande till. Jag vågar också påstå att flera kvinnor gärna skickar den kvinnliga motsvarigheten Slit Pics till sina sexpartners som en spännande handling mellan etablerade sexpartners.

Detta ämnar jag undersöka i ett litet ovetenskapligt och oprofessionellt amatör-forskningsprojekt som presenteras här (https://bicoupleupclose.blogspot.com/p/dick-pics-slit-pics.html). För om jag har rätt i mina påståenden så vill jag belysa det att faktum att debatten skambelägger personer, både mottagare och avsändare, som sysslar med Dick/Slit Pics.  Också de som gör det med goda avsikter. För budskapet till oss är – ni är sjuka i huvudet! För på riktigt tror jag inte att de med onda avsikter låter sig påverkas av den aggressiva debatten what so ever. De kommer nog att fortsätta ändå. Jag gör mig ledsen att vi blivit så duktiga på att skapa skuld och skam hos ”normala” människor i vår hetsiga jakt på de onda. Jag tänkte göra ett stand här för alla oskyldiga som drabbas.

För mitt projekt letar jag därför efter:

1. Fem kvinnor i olika åldrar som ställer upp på att intervjuas och ärligt besvara frågor berörande Dick och Slit Pics
2. Lika många män för samma ändamål
3. Ospecifikt antal män som vill skicka mig Dick Pics för detta ändamål
4. Ospecifikt antal kvinnor som vill skicka mig Slit Pics för samma ändamål

Kontakta mig på Messenger om du ställer upp som intervju-kandidat och på SnapChat med dina Dick/Slit Pics.  Gärna inom veckorna 4-5 2019. Sannolikt kommer rekryteringen att gå trögt och då kommer jag att headhunta kandidaterna :)

Om Dick Pics

Jag blev inspirerad att skriva några ord om fenomenet Dick Pics efter att ha sett reklam för TV3’s program Trolljägarna och avsnittet som ska handla om Dick Pics. Det är ju ett återkommande och väl debatterat ämne och jag har förstås mina avvikande åsikter som vanligt :) Detta tänker jag...

Utgångspunkt: Den sociala normen är att man ska hata Dick Pics och rasa mot hela fenomenet och de män som skickar Dick Pics till oskyldiga tjejer, därför att män alltid har en ond avsikt som kränker kvinnan.

Frågetecken: Är fenomenet tillräckligt analyserat för att kunna skapa en åsikt eller automatiskt och kritiklöst kunna anamma den normaliserade åsikten?

Kritik: Är det endast män som skickar Dick Pics (självklart kan tjejer inte skicka just Dick Pics, men den kvinnliga motsvarigheten), och är de alltid riktade mot tjejer? Har de alltid en ond avsikt och är de alltid kränkande? Samt måste vi alltid se kvinnan som den svaga parten som inte klarar av att skydda sig själv?

Påstående: Väldigt få saker, särskilt beteendefrågor, är 100%igt svart-vita. Det finns ofta en överrepresentation av någon grupp, men väldigt sällan är något totalt uteslutande. En av mina bästa coachar i livet sade en gång att det alltid finns en strävan till något gott med all handling, även om vi inte ser eller förstår den. Och slutligen vill jag poängtera att jag inte tycker vi ska fortsätta att framställa oss kvinnor så hjälplösa och försvarslösa. Vi är för fan klokare, smartare och listigare än vilken man som helst (sagt med glimten i ögat förstås)  :)

Min egen analys (du kan sluta läsa nu om du redan bestämt dig för att hata):

Jag är själv tjej, och som många andra har jag också fått min andel Dick Pics under mina år. När jag var yngre var telefonerna inte lika smarta som de är idag, så jag var betydligt äldre än tjejer är idag när de får ta emot sin första Dick Pic. Detta vill jag ha sagt för jag begriper att unga tjejer reagerar annorlunda än en vuxen kvinna på att få ett sådant meddelande. Självklart ska unga tjejer inte behöva motta sånt och jag håller med om att en Dick Pic är ett allvarligt intrång på den egna personliga sfären. När jag var yngre kommunicerade man i huvudsak med vanliga textmeddelanden, SMS, och jag skulle vilja påstå att även då förekom samma fenomen som nu. Skillnaden är bara den att man inte hade möjlighet till bilder varpå en ”Dick Pic” istället skickades som skriven text – typ ”vill du ha kuk?”. Jag tror nämligen att det ligger samma drift till grund bakom skickandet av kränkande sexuella textmeddelanden och Dick Pics, och det är med bakgrunden i textmeddelanden jag vill analysera fenomenet. Bilder påstås säga tusen ord, men i detta fall tycker jag en Dick Pic berättar mindre än vad skriven text gör. En bild på en penis förklarar ingenting om avsändarens avsikt.

Trots min ålder får jag faktiskt Dick Pics fortfarande :) och jag vill göra en nyansindelning av Dick Pics, för jag ser dem inte som svart-vitt rätt eller fel. För det första får jag Dick Pics jag VILL HA. Hör och häpna. Jag vill faktiskt få en snygg Dick Pic ibland, och jag har faktiskt bett om att få sådana ibland. Detta berör då min man och övriga sexpartners. För jag vill etablera det faktum att en Dick Pic kan vara en kul grej mellan parter som har ett sådant etablerat förhållande där detta beteende är godkänt. En Dick Pic skickad av en person man är tänd på och ligger med ser jag som en sexig och upphetsande företeelse som funkar som en inbjudan typ. Jag tänder på dessa, ja!

För det andra får jag Dick Pics jag förhåller mig relativt neutral till. Dessa kommer från okända (oftast) män, men är i samband med min aktivitet på vissa sexuella sociala median. Det är ganska förutsägbart att man får motta Dick Pics om man är aktiv i forum på vissa webbsidor med sexuellt innehåll, och detta måste man nog godta om man ska vistas där. Det liksom hör till. De flesta som är där sitter ju hemma och onanerar typ och letar efter nån att chatta med – typ samma fenomen som telefonsex. Jag tror inte att dessa Dick Pics är till för att kränka mig. Snarare tror jag det handlar om dåliga raggningsförsök skickade från tragiska killar som inte förstår bättre. Detta är deras bästa försök att visa intresse. Det är dessa killar som tror att kommentaren ”snygga bröst” ska få mig i säng när de raggar på krogen. Man kan ju inte bli arg på dem. Man tycker ju synd om dem :) Baah – men nej lilla gubben, kanske sen när du blivit torr bakom öronen :) Men jag vill erkänna att jag nog kan ha, både positiva och negativa, åsikter om dessa anonyma Dick Pics. Vissa snoppar är ju äckliga, men vissa kan vara riktigt vackra, och jo – jag kan bli upphetsad av en snygg penis fotograferad i vackert ljus med bra kamera. Det har dock aldrig hänt, och det kommer nog aldrig att hända, att jag ligger med en kille på basen av en Dick Pic, oavsett hur snygg bilden är. Sorry boys... det krävs nog mer än så. Och Dick Pics skickade på sexuella webbsajter är inget att känna rädsla över. De sitter ju på andra sidan jordklotet och är du anonym så kan du känna dig totalt trygg. Dessutom kan man blocka användare om de går över gränsen.

För det tredje finns de Dick Pics som är bara så fel på alla sätt och vis. I mitt liv är dessa de mest sällsynta, som tur är. Dessa är skickade från kända eller okända personer och har en utstuderad strävan att skapa obehagliga känslor hos mottagaren. Det handlar alltså inte om en kille som inte förstår bättre pga ren dummhet, utan snarare en person som är mycket väl medveten om att mottagaren kommer att reagera negativt, och just därför får en kick av det. Den här gruppen avsändare har nåt större fel i sin skalle, och är de som det normalt fokuseras på i media. Tyvärr skapar en sådan vinkling ett hat gentemot hela fenomenet om Dick Pics, när det i verkligheten endast handlar om en del. För vissa, säkert yngre tjejer som kanske ännu inte har så många relationer där detta är godkänt,  är dessa de enda eller åtminstone de flesta Dick Pics, och då är det enkelt att man drar alla över en kam. För mig, och säkert andra äldre kvinnor (och män), är dessa lyckligtvis i minoritet.

En bild på en penis berättar kanske inte tydligt nog för en mottagare vilken av de ovanstående tre grupperna det handlar om. Man vet förstås om avsändaren är en ”godkänd DickPickare” men att läsa av de två andra – dåligt flirtförsök versus avsiktligt kränkande - kan vara svårt. Ett textmeddelande är enklare att tyda. ”Du är snygg, vill du knulla?” är ett dåligt flirtförsök, medan ”jag ska påla dig tills du spricker jävla hora” är ett avsiktligt kränkande meddelande. Men båda killarna kan ha skickat samma bild. Ni hänger med i mitt resonemang?

Nästa fråga är huruvida Dick Pics är uteslutande ett manligt fenomen. Det är väldigt lätt att man tror så med tanke på hur media framställer fenomenet. Jag tror att det mesta med människans sexuella behov är ganska långt könlöst, medan jag noterar att kvinnor och män lever enligt olika samhälleliga regler. Trots året 2019 i ett top-modernt och till det yttre jämställt och accepterande land Sverige behandlas kvinnor och män ännu väldigt olika när det gäller sexualitet. Jag påstår att kvinnor och män vill ligga precis lika mycket, men det är fortfarande, trots att det blivit mycket bättre, inte lika accepterat. Kvinnor lever enligt mycket strängare regler. Det samma gäller förstås Dick Pics. Innan du bestämmer dig för åsikten ”jag kommer aldrig”, så tänk att det i mitt resonemang också inbegriper bilder skickade mellan redan etablerade sexpartners eller ett älskande par.

Vad ska man kalla den kvinnliga motsvarigheten till Dick Pics? Google har olika alternativ men inget verkar vara standardiserat. Jag gillar Slit Pic och V-Pic av de engelska orden. På svenska kan vi ju använda Fitt-Pic eller snällare varianten Snipp-Pic. Ett feministisk alternativ skulle kunna vara Clit Pic, och det skulle även funka internationellt. Jag tror jag är snäll idag och fortsätter min text med alternativet Snipp-Pic.

Jag har skickat Snipp-Pics. Jag har skickat många, många, många Snipp-Pics under mina år. Jag har också skickat motsvarigheten i skriven text. Jag har skickat ”jag vill knulla”, ”kom och ta mig” och ”behöver din kropp” mm till mina sexpartners. Men endast till mina sexpartners. Och det har gjort mig upphetsad att skicka det. Jag har aldrig försökt att förnedra eller kränka en mottagare med en överraskande Snipp-Pic till en okänd mottagare, och jag har aldrig försökt att flirta med nån med ett dylikt meddelande. Jag påstår därför att även kvinnor skickar, vill skicka, och blir upphetsade av att skicka Snipp-Pics. Sen har jag ingen aning om det finns kvinnor som använder det som verktyg för trakasserier. Nåt säger mig att det är synnerligen sällsynt, om det över huvud taget äger rum.

Jag läste en artikel om en amerikansk journalist som skickade överraskande Snipp-Pics till män för att se hur de reagerade. Hon ville bevisa sin teori om att även män tycker det är lika osmakligt som kvinnor att få bilder på könsdelar skickade till sig. Resultatet blev dock det motsatta. Av 37 mottagande män hade samtliga reagerat positivt och ville träffa henne. Bilden tolkades oftast som en invit till sex och männen svarade alla med sexuella kommentarer. Det bevisar däremot min teori om mannens dumhet :) Jag tror att många män utgår ifrån sig själv och sina egna reaktioner när det försöker flirta med tjejer. Eftersom män gillar att få bilder på snippor och tolkar dem som en invit, tror de också att vi kvinnor ska göra det på Dick Pics. Och det är då som det blir fel. Därför påstår jag också att alla Dick Pics inte är skickade av ondo. Åtminstone en del av dem är antagligen ytterst dåliga flirt-försök.

Egentligen är det enkelt – det är INTE okej att skicka Dick Pics till tjejer som inte gett sitt godkännande (så även skrivet i lag, men ändå inte självklart). Avsaknaden av ett nej ger inte den rätten. Hon måste faktist säga ja först. Med DET ÄR OKEJ för tjejer att bejaka sin sexualitet och gilla fenomenet Dick Pics från exempelvis sina sexpartners. Vi ska kämpa för kvinnors rättigheter att slippa bli kränkta av oönskade Dick Pics (och andra kränkande bemötanden), men utan att ge vika på kvinnans rättighet att samtidigt bejaka det hon gillar, oavsett vad samhällsnormen säger. –Du behöver inte godkänna de begränsade regler som samhället tvingar på dig. Jag gillar Dick Pics, och jag gillar Snipp-Pics. Våga göra det du också!

Jag tänker göra några egna fältstudier i fenomenet, mest för rolighet, men också för att jag tycker fenomenet är intressant och att debatten är för inskränkt, men jag måste först fundera ut hur jag ska gå till väga, vilka mätdata jag ska samla in och hur resultatet ska presenteras. Stay tuned.

Sist och slutligen vill jag också poängtera att jag som kvinna inte är ett skört offer som behöver någon (mans) beskydd eller behöver behandlas med silkesvantar för annars går jag sönder. Jag är mitt eget beskydd och jag tycker synd om den man som försöker ge sig på mig mot min vilja – oavsett om det är fysiskt, psykiskt, verbalt, eller whatever. Typ lite Girl Power och så! :)

Svartsjuka

Svartsjuka och avundsjuka hör till de största otygen i människans moderna vardag tycker jag. De är otroligt destruktiva känslor som sällan för något gott med sig över huvudtaget. Jag tror inte jag har en enda vän, båda könen inräknade, som inte haft ett förhållande som tagit slut pga endera partens obefogade svartsjuka. Detta gäller som sagt för båda könen. Svartsjuka och avundsjuka verkar vara könsneutrala fenomen som är jämställt fördelade mellan kvinnor och män. Ofta hör man berättelser om svartsjuka och kontrollerande män, men det är i alla fall min uppfattning att det finns lika många svartsjuka kvinnor som beter sig illa – Psycho Bitches, för att använda ett uttryck min kompis brukar använda. Ni kan säkert ana hur många gånger jag själv varit måltavla för sådana kvinnor. Och jo, har själv också upplevt den kontrollerande mannen på nära håll, och det var väldigt obehagligt. Passade inte alls min personlighet. Lyckligtvis var det herrans många år sen det förhållandet tog slut.

Jag försöker filosofera kring känslan ur en fiktiv kvinnas perspektiv:När jag träffar en underbar man jag blir kär i har han många vänner, varav hälften är kvinnor. Jag är nervös över att träffa vännerna, men jag blir ändå snabbt accepterad och omtyckt av alla. Han har en kompis som han står extra nära, som är kvinna. De verkar träffas ganska ofta och de har en egen jargong och mycket interna skämt som vittnar om en lång bekantskap. Jag undrar om de någonsin legat. Hon är ju jättesnygg och charmig. Mycket charmigare än mig. - Klart att dom legat. Jag tyckte först att hon var trevlig och utåtriktad men nu efter några veckor börjar jag irritera mig på henne allt mer. Hon har det där fåniga skrattet hon bara har när min kille berättar roliga skämt. Jag tror nog att hon egentligen är kär i honom. Hon gör ju sig till för honom. Det är hur tydligt som helst. I början av vårt förhållande såg jag det inte, men nu efter tre månader börjar jag se det allt tydligare. När hon messar på kvällarna skrattar han och hon messar ofta sent på kvällarna, lite för sent tycker jag. Han sitter ju alltid med mobilen och ler. Också när jag vill ha mystid. Hon skickar säkert flirtiga meddelanden, kanske bilder också. Nu har han börjat med Snapchat också. Är det för att jag inte ska kunna se vad dom skriver? Det är säkert så. Det är firmafest på fredag. Hon kommer säkert att vara där. Hon är alltid där. Usch vad hon stör mig. Jag går dit och kollar.

Killen blir förvånad när jag dyker upp på festen oanmäld. Varför är han så förvånad? Visst, jag kunde ha berättat att jag skulle komma, men då hade jag inte fått se om han hånglar med nån annan, och dessutom är ju jag hans flickvän så det hör väl till att jag är med. - Det är min rätt som flickvän! Men han står inte och hånglar med någon. Det gör mig lugn för tillfället, men det stör mig att han blev sådär förvånad. Vad betyder det? Betyder det att han har något att dölja? Ska Hon dyka upp snart och min närvaro är ett hinder för dem att vara tillsammans? Festen på firman är trevlig och jag får träffa alla arbetskompisar, men jag tycker att min kille är lite sur. Han pratar mest med de andra. Festen går vidare till en lokal pub. Efter en stund dyker Hon upp från ingenstans. Jag visste det! Detta var säkert planerat från första början. Nu förstår jag varför han varit så sur hela kvällen. Hon kramar honom och går till baren för att hämta något att dricka. Jag visar min kille vad jag tycker med en fräsande kommentar och en sur blick. Han verkar inte fatta nånting. Jävla idiot! Hur blåst får man vara? När hon kommer sätter hon sig ner bredvid honom. Hon hälsar glatt på mig, men det låtsas jag inte om. Jag stormar istället iväg i en dramatisk scen. Egentligen gör jag det för att visa att jag är arg och för att han ska komma springandes efter mig. Jag vill att hans fokus ska vara på mig inte på Henne. - Han ska förstå hur jag känner det och han ska få kämpa för mina känslor! Jag är egentligen rädd att förlora honom, men jag vill att han ska tro att  han håller på att förlora mig. Han är den som ska vara rädd. Han följer inte efter mig, åtminstone inte så snabbt jag ville, så jag stormar in tillbaka skriker åt honom och är på väg att hälla hans ölstop över honom. Nu är jag fly förbannad. Sen stormar jag hem i vredesmod. Han kan dra åt helvete tänker jag då, fast jag vet att jag snart kommer att ändra mig. Jag hinner tyvärr också messa honom det innan jag stänger av telefonen för att han inte ska kunna nå mig. Nu ska han minsann få känna av hur arg jag är. - Hoppas han inte kan sova inatt.

När jag vaknar på morgonen har jag fem olästa meddelanden från killen. Med en viss nervositet läser jag dem. Han förstår inte vad som flög i mig och vill förstås reda ut eventuella missförstånd. Han skriver att han älskar mig. Jag känner mig illa till mods när jag läser hans meddelanden för någonstans inser jag nog att jag överreagerat. Att han är så gullig i sina meddelanden gör det enkelt för mig att släppa ilskan och svarar honom att jag är ledsen över mitt beteende och att vi självklart ska försonas. Vi träffas samma kväll och allt blir igen bra mellan oss. Jag känner hur skönt det är att ligga nära killen jag älskar och jag lovar mig själv att bli bättre på att kontrollera mina känslor.

Men tiden går och innan jag själv inser det börjar jag snurra samma ekorrhjul igen med misstankar och irritation som jag gör till sanning och ilska. Och efter varje utbrott försonas vi igen och jag lovar mig själv att det var sista gången, för att åter upprepa samma beteende några dagar senare igen. För varje gång jag flippar ur måste jag öka dramat till en högre nivå för att få till stånd samma reaktion, och till slut pratar vi hot om självmord. Min misstänksamhet ökar också över tiden och jag kommer på mig själv med att kolla surf- och chat-historik på datorn och i hans telefon. Jag dyker upp oanmäld på olika tillställningar och ibland kör jag förbi hans jobb för att kolla om bilen står där.  Mitt förhållande utvecklas nu bara mot en riktning, och det är inte det jag allra helst skulle önska. - Det går mot total förstörelse. Jag drömmer ännu om en framtid tillsammans, bara vi två i oändlig kärlek. För när vi träffas har vi ju det så bra. Varför kan vi inte ha det så för alltid? Jag har nu helt förlorat kontrollen och jag ser själv inte hur mitt beteende motarbetar min högsta önskan. Jag orsakar själv att min dröm aldrig kan uppnås, men det ser jag inte. Det är ju Hennes fel – hon där subban som förstör för oss. Skulle hon inte finnas så skulle vi ju kunna ha det så fint tillsammans. Det enda jag ser är andras fel.

Härmed är storyn slut. Alla vet hur det går sen. Usch hur många gånger jag sett och hört ovanstående berättelse inträffa i verkligheten, och aldrig har de lett till det önskade resultatet med oändlig kärlek på rosa moln. När det här ekorrhjulet börjar snurra finns det bara en väg för det att gå. Ofta inser inte den svartsjuka parten hur den själv skapar problemen. Ofta skapas sanningar runt en misstanke, som tyvärr ändå inte är sann. Många försvarar sig med ”jag lyssnar på min magkänsla, min magkänsla brukar ha rätt”. – Nej, din magkänsla har oftast fel. För jo, det existerar faktiskt att folk är otrogna och går bakom ryggen. Även jag känner till det fenomenet. Men för hur många verkliga otrogenhetaffärer sker ovanstående svartsjukedrama i onödan där otrogenhet aldrig fanns? Om man är rädd att förlora sin partner ska man ju själv inte bidra till att det sker. - Det är idioti! För egentligen – vad är det värsta som kan hända om vi släppte svartsjukan för ett ögonblick? Vore det på riktigt en sån enorm katastrof? Om det sen visar sig att partnern de facto var otrogen så kommer det ju fram ändå till slut. Och jo, då förlorar man sin stolthet, visst. Men man förlorar sin stolthet ännu mer om man blir en Psycho Bitch på basen av egna gissningar, som om vi är riktigt ärliga bottnar i dåligt självförtroende. Och är du på riktigt rädd att förlora din partner, så börja med att se över ditt egna beteende. Se till att vara den bästa partnern i världen så att han/hon aldrig vill vara i från dig och aldrig ser en anledning att vara otrogen. Du står själv i makt att påverka detta. Och det är definitivt inte till din fördel att med olika former av draman försöka begränsa din partners levnadsutrymme.

Reflektioner kring film: Kollektivet

Igår tänkte mannen och jag ha lite mysig ”Netflix and Chill”, som vilken normal lördagkväll som helst, så vi valde en vad vi trodde var tråkig film vi inte skulle orka se till slut ;) Dessvärre valde vi fel. Det blev ett danskproducerat drama från 2016 vid namn ”Kollektivet”. Filmen var inte särskilt gripande i sig, förutom när en liten pojke dog, men den gav upphov till en massa tankar i mitt huvud så jag kunde inte sluta titta. Sorry mannen :) Blir Chill en annan kväll istället.

I filmen blir en medelålders man arvtagare till ett stort hus efter att  hans far avlider. Huset är för stort för hans familj så han bestämmer sig inledningsvis för att sälja det. Frun, som kommit till ett skede där hon tycker livet stagnerat och hon behöver en uppiggande impuls, övertygar honom om att ändå inte sälja det och att de istället ska flytta in i huset. För att finansiera driften av det alldeles för stora huset bestämmer de sig för att starta ett kollektiv, och bjuder in sina närmaste vänner som hyresgäster. Så långt allt frid och fröjd.

Mannen, som arbetar som lärare, inleder efter en tid ett hemligt förhållande med en av sina kvinnliga studenter, som är 24 år gammal. Efter att hans 14-åriga dotter ertappat dem i sängen tvingas han berätta om förhållandet för frun. Det är nu som det intressanta börjar. Istället för att bli arg, explodera och slänga ut mannen, och ansöka om skiljsmässa försöker hon hitta en praktisk lösning på situationen. Inledningsvis är hon mest orolig att mannen ska lämna dem och flytta ut. Det lovar han att inte göra, så under en tid kommer han hem till frun till natten efter att han legat med sin nya flamma. Efter en tid börjar han dock också sova över vid den nya tjejen och för att inte förlora sin man helt och hållet föreslår frun att den nya kvinnan flyttar in i kollektivet.

Frun låtsas som om hon är till freds med de nya arrangemangen, och till en början går det bra. Men hon är egentligen passivt aggressiv och man ser på henne att ytan håller på att spricka. Till slut börjar hon dricka och en kväll efter att ha förlorat jobbet får hon ett nervöst sammanbrott vid matbordet inför hela kollektivet. Hon berättar högljutt i ett rus av sprit och sina känslor och om hur hon fortfarande drömmer att mannen kommer hem till henne på natten, och hur hon önskar att han ska komma smygande på natten till hennes rum för att knulla. Hon berättar för alla förstummade vänner vid matbordet hur bra han är på ett tillfredsställa henne i sängen och hur snabbt hon kommer när han tar henne bakifrån. Det hela är en otroligt genant och pisam situation, och hela hennes värdighet som kvinna är som bortblåst. Det finns ingen stolthet kvar längre. Hon utbrister i ett förtvivlat gråt och till och med sjunker så lågt att hon ber den nya kvinnan om tillstånd att ligga med mannen ibland, bara rent fysiskt. Till slut ber den 14-åriga dottern sin mor att flytta ut.

Filmen gav upphov till flera tankar i mitt huvud. Jag sympatiserade så mycket med den gifta kvinnan. Tänk att bli ersatt med en hälften yngre och dubbelt vackrare kvinna. I filmen var det meningen att den yngre kvinnan skulle ses som vackrare, men jag måste ändå säga att jag tycker att den äldre kvinnan var betydligt mycket vackrare. När hon mådde bra hade hon en sorts självsäker utstrålning som bara en livserfaren kvinna har. Den yngre kvinnan hade bara slätare hud. Annars såg hon töntig ut. Jag fattar inte hur han kunde byta ut frun mot henne. Men det gjorde han och detta är självklart en totalförnedring för frun.

Jag lever ju själv i ett öppet förhållande där andra sexpartners är förekommande ibland. Inte jätte-jätteofta, men det händer. Jag känner mig inte hotad av andra sexpartners och jag har ingen anledning att känna mig förnedrad i vårt arrangemang. Vi ljuger inte för varandra och vi går inte bakom ryggen på varandra. En del av förnedringen kvinnan i filmen kände kom från det faktum att mannen gick henne bakom ryggen med den nya kvinnan. Det skulle inte jag heller acceptera. Not in a million years! Det är sannerligen förnedrande. Jag behöver heller aldrig känna mig ersatt i mitt förhållande. Kvinnan i filmen blev ersatt av en nyare och fräschare modell. Det måste ju ge upphov till känslor av värdelöshet och säkerligen en hel del  jämförelser mellan henne och den nya kvinnan – Hon är snyggare och yngre än mig, kanske bättre i sängen, etc. Frun försökte få till stånd ett arrangemang där de kunde ha delat mannen mellan dem båda, men det verkade som om han tappat intresse för henne. Ytterligare ett nederlag. Till slut kände sig kvinnan helt värdelös och bortglömd, och förlorade sig själv och sin stolthet. Inte förrän hon flyttade ut kunde hon bygga upp sig själv tillbaka till den starka kvinna hon en gång var. Och naturligtvis ångrade mannen sig då. Närväl han såg vilken rikedom han förlorat mot ett mycket ytligare alternativ. I mitt förhållande förekommer också yngre och snyggare älskare och älskarinnor. De hotar inte oss för vi har ett likvärdigt intresse av dem. Vi använder dem tillsammans för att krydda vårt gemensamma sexliv. Och rättigheterna är jämnställda. Jag har samma rätt till externa sexpartners som mannen. Det är nog en viktig faktor om man vill få det att fungera.

Det här med förhållanden och olika sociala konstellationer är så otroligt komplicerat. Det är svårt att veta vad som är rätt och fel. Jag tycker så synd om kvinnan i filmen som gjorde allt hon kunde för att klamra sig kvar vid någon, om ens en liten, del av sin man när han hittade den nya kvinnan. Desperat och i panik över att han förlorat intresse för henne offrade hon till och med sig själv. Ändå sitter jag här i mitt öppna förhållande och trivs jättebra i vårt arrangemang.  Kanske det ändå kan få vara så att man får göra som man vill sålänge man inte skadar någon annan?

x

Ett bi-förhållande

Jag och min man träffades för snart 20 år sedan, och vi har inte ångrat en enda dag att vi blev tillsammans. Vi är lika kära ännu idag som vi var då. Detta är inte bara en kliché som jag säger. Jag menar det verkligen. Vi träffades under den mest händelserika tiden i våra liv, dvs studietiden, och vi har hållit ihop sedan dess. Vi studerade inte på samma fakultet, men vid samma campus, så vi stötte på varandra relativt ofta. Nästan dagligen. I bokhandeln, cafeet eller biblioteket. Men särskilt på fester, och det var många fester på den tiden. Vi umgicks i samma gäng, där de flesta var väldigt sexuella och det kändes som om alla låg med alla utan desto mera eftertanke. Lite som på Flower Power-tiden, fast utan de skrikiga färgerna :) Har jag hört. Sex var ett trevligt sätt att umgås på. Visst fanns det kärlek, svartsjuka och draman involverat här också, men i det stora hela var attityden gentemot sex ganska frisläppt och ledig.  Vi var fyra killar och tre tjejer.

Det var exempelvis efterfester som slutade i bastun och ingen var rädd för nakenhet. Alla duschade nakna tillsammans och vi rymdes faktiskt alla samtidigt i duschen vid ett tillfälle. Vi skämtade mycket om sex och stämningen var mycket avslappnad. Vi var unga och galna, och fulla av livets spänning. Jo, det blev mycket ligga under den tiden. Både innanför och utanför vårt gäng. Och jag fick mycket nya erfarenheter under den tiden. Jag låg för första gången med en tjej och hade mitt första seriösa förhållande med en tjej. Jag hade också gruppsex för första gången, och det bästa av allt -  jag träffade min man :) Det började med att vi låg, och jag hade flera jag låg med just då, men vi trivdes i varandras umgänge och vi började umgås också på annat sätt. Biljard, bio, laga mat, hänga. Efter några månader kunde vi konstatera att vi hade blivit ett par. Vi sov mer med varandra än ensamma och vi planerade helgerna tillsammans nästan uteslutande.

Det var då vi hade diskussionen. Han visste ju att jag var bi och jag visste att han var bi. Vi hade våra ju liggkompisar av samma kön och vi hade faktiskt också ett annat bi-par vi låg med ibland, och det ville vi ju fortsätta med. Vi bestämde oss för att inte ändra nånting. Vi var ju ett par för att vi VILLE umgås och vara ett par för att vi drogs till varandra och njöt av varandras sällskap och närhet. Att det fanns andra på sidan om hotade inte oss. De hade ju alltid funnits och vi hade ändå dragits till varandra, så varför skulle vi ändra på det? Jag hade alldeles just kommit ur skåpet och ville inte begränsa min sexualitet trots vårt förhållande. Jag var så otroligt tänd på sex med tjejer. Detta var nåt min man också tände på. Han ville att jag skulle berätta om mina sexäventyr med tjejer och uppmuntrade mig till och med att ligga runt. Han var också bi och var väldigt homosexuellt orienterad i sängen. Och jag tände också på det. Särskilt när vi hade trekant och jag fick se när han sög eller blev knullad.

Detta satte grunden för hur vårt förhållande blev uppbyggt. Vi har ingen svartsjuka i vårt förhållande för att vi inte går bakom ryggen på varandra. Vi behöver inte gå bakom ryggen för att det inte finns några restriktioner i vårt förhållande. Vår policy har alltid varit att vi inte äger varandra. Vi är tillsammans för att vi själva vill det. Man kan inte tvinga varandra till det. Den dagen vi inte längre vill vara tillsammans ska vi gå vidare. Vi ska inte förbjuda varandra nåt. Tvärtom – vi ska vara så bra mot varandra att den andra själv väljer att komma tillbaka varje kväll.

Men sex med det andra könet då? - Nej, vi är inte svartsjuka för det heller. Min man gillar att höra storyn om mina ligg (händer faktiskt inte sådär jättejätte-ofta). Som bisexuell tänder han på att höra om stora kukar som tar mig hårt i olika ställningar :) Ibland överdriver jag för att göra honom ännu mer upphetsad. Krydda lite liksom. Vi har alltid pratat snusk i sängen. Vi tänder på det. Jag vill också höra om vackra kvinnor med len hud och mjuka läppar, och han vill höra om muskler och kukar. Många par tänder på fantasier och rollspel i sovrummet. Det är samma för oss, men våra fantasier är verklighet, och därför är de mer upphetsande än påhittade historier.

Det är skönt att vara frisläppt, att leva i ett fritt förhållande, och kunna leva ut våra behov. Jag tror inte vårt förhållande skulle må bra om vi hade de ”normala” restriktionerna att ingen får ha andra sexuella partners. Hur skulle jag kunna tillgodose min mans behov av killar? Hur skulle han må om han inte fick leva ut det behovet? Hur skulle det gå med vårt förhållande över tid? Man kan säkert undertrycka ett behov under en tid, men vad händer i längden? Jag vet att jag skulle må dåligt, och säkert vara en otrevligare människa i vårt förhållande. Och sannolikt skulle jag vara otrogen på någon fest i ett berusat tillstånd. Ni vet – den vanliga storyn. Jag har ibland funderat över anledningen till att så många förhållanden tar slut. Svartsjuka och otrogenhet är ju två stora faktorer. Är det på grund av undertryckta sexuella begär som till slut kommer till ytan? Tänk om... tänk om det klassiska parförhållandet med exklusivitet i sängen är fel?

Tankar om porr

Jag gillar inte när sex utövas på ett sådant sätt att kvinnor, särskilt unga tjejer, far illa. Varken fysiskt eller psykiskt. Inte under några som helst omständigheter! Tjejer är inte mer valuta, handelsvara, slav, onaniredskap, eller på annat sätt ett sexobjekt än hon själv väljer att vara. Ingen annan har rätt att ta ett sådant beslut för någons räkning. Inte heller få en tjej att ta ett sådant beslut genom mental misshandel eller känslomässig utpressning. Det samma gäller naturligtvis även för killar. Sen har jag också väldigt starka åsikter om att starka och självständiga kvinnor måste få ha bestämmanderätt att också välja dessa roller om hon själv vill. Men vi är ofta ganska snabba på att trycka ner, anklaga, stigmatisera eller moraliskt attackera kvinnor som väljer vissa sexuella roller. Jag har själv valt sådana roller i mitt liv utav egen önskan och jag gillar inte att bli kallad fula ord på grund av det. Kvinnor måste ju ha självbestämmanderätt åt båda hållen!  Men vi ska inte debatera detta just nu. Det får komma i framtida inlägg :)

Man hör ju mycket negativt om hur den kommerciella porrindustrin behandlar kvinnor illa, och till sådant tar vi naturligtvis avstånd. Porr ska många gånger produceras både snabbt och effektivt, och kvinnor behandlas då som objekt man kan tjäna pengar på. Det finns tyvärr allt för många sådana företag i den branschen, men jag vill lyfta det faktum att det också finns andra företag med andra värderingar. - Företag som har kvalitestcertifieringar och som leds av kvinnor och har kvinnornas intresse i fokus. Jag har utmaningar med att tro att hela branshen skulle ledas av idioter som vill skada andra. Nu vill jag inte försvara porrbranschen. Jag har en helt annan poäng. Jag ville bara få detta sagt redan nu.

När jag var ung var jag en ganska stor konsument av porr. I princip började jag regelbundet leta upp sexuellt material på nätet från och med att jag fick min första bärbara dator. Jag var väldigt intresserad av sex och började ha sex i ganska ung ålder, särskilt ensamsex. Och visst, porren hjälpte mig säkert på vägen, men definitivt inte på ett negativt sätt. Snarare gav det mig självförtroende att våga ha sex. Jag är ju uppforstad och lärd i skolan att tjejer ska säga nej till sex.  Porren visade mig exempelvis att kvinnor fick njuta och stöna under sexet, och att tjejer får smeka sig själv, och att det hör till att även kvinnan ska få oralsex. Jag tror inte att jag är skadad för att jag sett mycket porr i ung ålder.  Jag har i alla fall aldrig själv upplevt någon ångest associerad med detta.

Jag tycker fortfarande i vuxen ålder att porr är upphetsande och jag ser hur det kan vara ett bra verktyg för att spajsa upp sexlivet för människor, både singlar och sådana i parförhållanden. Jag är därför inte riktigt beredd att ha en genomgående negativ inställning gentemot porr, vilket jag upplever att man föväntas ska ha som kvinna idag. Jag förstår och erkänner porrindustrins mörka baksida, men jag vill också lämna en liten dörr öppen för att det finns en hederlig del av industrin som opererar med en positiv inställning till kvinnor och kvinnans sexualitet. Och det faktum att även vi kvinnor njuter av porr – jämnställd porr självklart!

Det finns en del av porren som jag däremot understöder fullt ut, och det är amatörporren. Alltså porr som tillverkas av älskande par som använder inspelning av egna filmer som ett sätt att krydda sitt sexliv. Det finns inga producenter, inga regissörer och inga produktionsföretag som har bråttom att tjäna pengar. Det ska vara  ett aktivt beslut mellan två älskade som tillsammans blir upphetsade av att leka porrstjärna framför kameran. Många par experimenterar med filmning bakom sina stängda sovrumsdörrar, och en liten del av dem vill dessutom ladda upp sina filmer på nätet för allmän beskådning. Man får otroliga kickar genom andras feedback. Jag ser personligen inget fel med detta sålänge allt sker på samtliga involverades vilkor och allas behov får gehör.

Jag har själv gjort en del amatörporr med min man. Under 2018 gjorde jag och mannen ca 250 filmer med oilika längd och kvalitet, och vi tillhörde dem som ville ladda upp sina filmer på nätet. De första var nog inte särskilt bra, men vi lärde oss mycket under året. – Saker som belysning, kamerateknik, editering men det viktigaste vi lärde oss var ändå rollen och skådespelet. Det är svårt att förklara detta, men att agera porrskådis och låtsas njuta i sin roll framför kameran gör faktist att man njuter mer på riktigt. Jag behövde aldrig fejka en orgasm på film och mannen hade ibland svårt att hålla sig från att komma för tidigt. Det bästa sexet vi hade var det vi hade på film då vi levde ut både ljud och rörelser till fullo. Jag har märkt att man håller tillbaka mycket då man har ”normalt” ofilmat sex. När kameran är på tar man ut svängarna mer, och njutningem blir faktist så stor som man spelar. Det låter kanske konstigt men så är det. Så vi har börjat låtsas att vi spelar in film även när kameran inte är på, och det blir sjukt bra sex.

Både jag och mitt förhållande har mått bra av porr och jag har lärt mig mycket av porren. Dels det jag lärde mig som ung, men också det jag lärde mig när vi gjorde våra amatörporrfilmer. Så min konkludering är den att porr inte nödvändigtvis är av ondo. Det kan också vara ett bra verktyg för boostandet av sexlivet. Så vi kan väl rasa tillsammans mot kvinnoförnedring och våld mot kvinnor, men lämna den jämnställda hemmasnickrade porren som hjälper människor hitta ett spännande sexliv i fred!

Det fick en början

Vi är ett vanligt gift par i yngre medelåldern som levde det normala schablon-Svensson-livet tills vi blev uttråkade och började sakna den äventyrliga spänningen vi tidigare haft. Innan karriären och familjelivet, när vi ännu kunde fokusera på oss och på varandra.

Vi bor i ett normalstort hus i ett vanligt Svensson-område där alla hus är lika stora och ser lika ut. Vi har tre barn, en katt och en hund. Vi jobbar båda på kontor och har två bilar. Vår vardag börjar med frukost, skjutsa barnen till skolan/dagis, jobba nine-to-five, hämta från förskolan, äta middag med familjen, skjutsa barnen till sina fritidssysselsättningar, hämta dem, äta kvällsmat och lägga dem. Har vi tur hinner vi koppla av vid TV’n en stund innan vi också lägger oss. All day, every day, vecka in, vecka ut, år in, år ut.... Allt är så normalt Svensson att det blev grått och tråkigt. Varje dag såg lika ut. Vårt sexliv var det statistiskt korrekta med samlag i missionären tre gånger i månaden typ. De kvällar man ännu hade ork kvar efter kvällens alla göromål. Eller åtminstone kändes det så.

Åren bara försvann och jag fick ångest av bara tanken på att mitt liv höll på att försvinna i en grå dimma utan eget innehåll. Nästa steg är ju då pension och sedan döden, och jag tyckte att jag ville hinna med mer i livet än så, innan jag är gammal och kanske inte kan. - Hinna uppleva och njuta mer. Innan någon läsare hinner reagera och trolla ihjäl mig så måste jag påpeka att – jo, det ÄR roligt, intressant och spännande att leva familjelivet och få se barnen växa upp och lyckas. Jag gläds jättemycket åt deras framgångar. Jag skulle vilja beskriva familjelivet som typ att sitta på en tågresa där man rör sig stabilt framåt i en viss lunk från stad till stad. Det är absolut kul när tåget stannar till vid en ny stad och det kommer nya passagerare ombord, men det är aldrig riktigt sådär superspännande att det kittlar i magen. Jag pratar adrenalinkicks-spänning som att kasta sig ut från ett flygplan med fallskärm. Den sortens spänning man nästan blir hög på. Den kom vi att sakna i vårt supernormala Svensson-liv. Både jag och min man. Det var så vårt nya liv fick sin början – av uttråkighet (mitt eget ord).

När vi var unga var både jag och min man väldigt sexuellt aktiva. Jag kommer att berätta mer om det senare. Just nu räcker det med den meningen. Och tyvärr hade också vårt sexliv drabbats av Svensson-sjukan. Det är självklart mycket man kan göra för att få spänning i sitt liv, och för oss var det naturliga att försöka få tillbaka den tidigare spänningen i sexlivet. Detta torde vara ganska känt för många föräldrar :)

Så vi gjorde det vanliga – pratade, gjorde löften, gjorde upp scheman och försökte följa ett normalt, och accepterat, Svensson-schema för återuppbyggnad av sexlivet. Det finns massor av litteratur, teorier, sexologer, terapeuter, bloggar och andra förståsigpåare som har sina metoder för att ”hitta tillbaka till sexlivet” som det så vackert heter. Problemet var bara det att vi är två väldigt onormala människor som försökte leva ett normalt Svensson-liv, för vi kände social och moralisk press för att så måste man göra. Det finns så mycket sociala regler på hur man måste vara, och hur man måste leva. Speciellt då det gäller sex. Och det tror jag skapar gränser för många, och förhindrar människor från att vara sig själva. Vi är trots allt inte så onormala att det är orimligt att tänka att det inte skulle finnas andra där ute som också lever ett liv de egentligen inte vill för att de känner sig pressade till det. Till slut sade vi bara ”Fuck it!”. Vi struntar i vad reglerna säger. - Vi gör som  vi vill!

Här vill jag bara göra en parentes till – Sverige är dubbelmoralens förlovade rike i all sin prakt. Många säger precis exakt på det här sättet ”alla ska få vara sig själva och leva som de vill”, eller hur? Samma personer säger sedan i nästa mening ”men herregud, hur kan man vara så?”. Även om man försöker ge sken av en acceptans, eftersom det måste man göra renligt de sociala reglerna, så finns det ändå en massa åsikter om andras liv. Jag berättar detta för att vi fått kämpa med detta i vårt förhållande. Det har varit otroligt svårt för oss att bryta oss fri från detta moraliska fängelse som vi påtvingats av samhället. Det normala Svensson-livet passade oss inte men under lång tid hade vi inte kraft nog att trotsa det.

Det var först under 2017 vi bestämde oss för att det var fel att vi slösade bort våra liv enligt regler som andra dikterat åt oss utifrån, och vi tog oss kraft nog att göra en förändring. Och jag kan säga att det var det bästa beslut vi någonsin gjort. Att känna sig fri från fängelset är en otroligt skön känsla. Det känns som om jag lever igen! Jag kan mycket väl de sociala reglerna och vet att det jag och min man gör inte skulle vara accepterat eftersom det trotsar det normala Svensson-livet, och vi skulle antagligen jagas ur stan med facklor och höspätt om det framkom. Så vad är det vi gör som bryter mot så många sociala regler? Jo, vi lever ut vårt sexliv till fullo, precis så som vi vill, enligt våra egna regler. Och det skulle provocera och uppröra människor.  Tyvärr. Även om det egentligen berör någon annan.

Både jag och min man var mycket sexuellt aktiva i ung ålder, och vi träffades under sådana omständigheter där det var vanligt och accepterat att man låg runt, dvs under universitetstiden :) Vi började vår resa tillbaka till oss, och till vårt riktiga sexliv, utifrån de omständigheter då vi träffades som unga. Med andra ord – vi började ligga runt lite på sidan om. Läsaren kan i detta skede tänka att jag och min man har ett ”öppet förhållande”, även om det är lite mer komplicerat än så, men det ska jag också återkomma till i framtiden. Många tänder på att läsa sexuella noveller och många använder sexuella fantasier i sitt sexliv. Jag och min man fungerar lika, men vi har använt våra tidigare verkliga sexerfarenheter för samma ändamål. Vi har berättat historier från våra tidigare sexäventyr för att göra varandra upphetsade. Typ fantasier, men eftersom de är sanna är de mer upphetsande än påhittade fantasier. Så för att komma igång igen med vårt nya sexliv började vi med att skaffa oss lite nya och fräscha äventyr att berätta för varandra. Låter det skumt? Jag tycker också det känns svårt att beskriva i text. Men att ligga runt handlar för oss inte om att partnern inte duger i sängen. Tvärtom – vi är ute och skapar berättelser/noveller/fantasier för att förbättra och utveckla hemmasexet. Mer också om det senare.

Under 2017 låg vi runt med lite kompisar och kollegor, och vi raggade också tillsammans som par och hade lite trekanter. Jag lovar att skriva mer detaljerat om det i senare inlägg. Just nu är det inte viktigt för poängen med detta inlägg. Det kändes så otroligt befriande att äntligen våga vara sig själv samtidigt som vi i liten grad ännu brottades med de moraliska tankarna jag beskrev ovan. – Är det verkligen rätt att bete sig på det här sättet? Men successivt kom vi över det mesta. Varje gång vi lyckades med ett äventyr sänktes tröskeln inför nästa. Man liksom vänjer sig.

2018 hade vi kommit rätt långt på vår moraliska resa och vi vågade ta vårt sexliv till offentligheten. Vi startade upp en profil på en webbsida för amatörporr och började göra amatörporrfilmer som vi laddade upp. Det började som en liten fräck idé vi ville testa och vi gjorde några halvdana inspelningar med mobiltelefonen när vi hade sex. Vi blev förvånansvärt snabbt populära på nätet och vi fick stor efterfrågan på filmer. Det var en otrolig kick att få sådan positiv feedback, och vi började filma allt oftare och sådant som publiken ville ha. Vi kände oss snyggast och sexigast i världen. Till slut handlade sexet ändå mer om filmer och likes från våra fans än om njutning och vårt förhållande. Så inför 2019 ville vi hitta på nåt nytt och hitta på nya spännande saker att göra i vårt sexliv som för oss närmare varandra igen. Vi kommer att fortsätta med filmandet, men istället för att ha sex för filmens skull ska vi filma det sex vi har för att vi vill ha sex. Och det är spännande det med. Det är faktist ganska roligt att driva profilen och kommunicera med likasinnade par.

I slutet på 2018 kom jag på att jag vill skriva en sexnovell. Egentligen är detta en dröm jag haft sedan unga år. Jag har en kontakt på ett bokförlag som tror på min idé och som lovat hjälpa mig med publiceringen. Novellen ska handla om en kvinna i ett normalt Svensson-familjeliv som blir uttråkad och till slut vågar bryta mot de sociala reglerna och lever ut sina sexuella fantasier. Dvs om mig och mina egna äventyr. Det ska bli en novell baserat på verklighet – min verklighet, mina erfarenheter och mina åsikter. Idén om att driva en blogg kom ursprungligen till som ett verktyg för att samla mina tankar inför skrivandet. Under 2019 avser jag fylla den här bloggen med filosofier, erfarenheter, tankar, åsikter som helt och hållet är mina egna och så långt som möjligt opåverkade av andra. Och till slut när jag är nöjd ska jag försöka sammanfatta mitt material i en novell. Det ska bli den bästa novellen ever :) Och jo – självklart riktad till den kvinnliga läsaren.

Läsaren ska förstå att den här bloggen kommer att handla om sex. Den kommer att innehålla både lätt sexuellt anspelande, konstnärligt erotiska men också direkt porriga texter och bilder. Texterna kommer att vara sexuella och innehålla starkt laddade sexuella ord (sk ”fula ord” en kvinna ej får använda). Jag kommer att skriva om kuk och fitta. Om du som läsare inte tål det, eller har åsikter om hur jag lever mitt liv, så ska du INTE följa den här bloggen. Snälla klicka dig bara vidare. Dina hatiska ord gör ingen läsare glad och ingen nytta för någon.

Jag heter Jesse och min man heter Mike, och detta är vårt sexuella äventyr. Detta är vår blogg och jag  kallar den The Pleasure Adventure Chronicles.