Igår tänkte mannen och jag ha lite mysig ”Netflix and Chill”,
som vilken normal lördagkväll som helst, så vi valde en vad vi trodde var tråkig
film vi inte skulle orka se till slut ;) Dessvärre valde vi fel. Det blev ett
danskproducerat drama från 2016 vid namn ”Kollektivet”. Filmen var inte
särskilt gripande i sig, förutom när en liten pojke dog, men den gav upphov
till en massa tankar i mitt huvud så jag kunde inte sluta titta. Sorry mannen
:) Blir Chill en annan kväll istället.
I filmen blir en medelålders man arvtagare till ett stort
hus efter att hans far avlider. Huset är
för stort för hans familj så han bestämmer sig inledningsvis för att sälja det.
Frun, som kommit till ett skede där hon tycker livet stagnerat och hon behöver
en uppiggande impuls, övertygar honom om att ändå inte sälja det och att de istället
ska flytta in i huset. För att finansiera driften av det alldeles för stora huset
bestämmer de sig för att starta ett kollektiv, och bjuder in sina närmaste
vänner som hyresgäster. Så långt allt frid och fröjd.
Mannen, som arbetar som lärare, inleder efter en tid ett hemligt
förhållande med en av sina kvinnliga studenter, som är 24 år gammal. Efter att
hans 14-åriga dotter ertappat dem i sängen tvingas han berätta om förhållandet
för frun. Det är nu som det intressanta börjar. Istället för att bli arg,
explodera och slänga ut mannen, och ansöka om skiljsmässa försöker hon hitta en
praktisk lösning på situationen. Inledningsvis är hon mest orolig att mannen
ska lämna dem och flytta ut. Det lovar han att inte göra, så under en tid
kommer han hem till frun till natten efter att han legat med sin nya flamma.
Efter en tid börjar han dock också sova över vid den nya tjejen och för att
inte förlora sin man helt och hållet föreslår frun att den nya kvinnan flyttar
in i kollektivet.
Frun låtsas som om hon är till freds med de nya
arrangemangen, och till en början går det bra. Men hon är egentligen passivt aggressiv
och man ser på henne att ytan håller på att spricka. Till slut börjar hon
dricka och en kväll efter att ha förlorat jobbet får hon ett nervöst
sammanbrott vid matbordet inför hela kollektivet. Hon berättar högljutt i ett rus
av sprit och sina känslor och om hur hon fortfarande drömmer att mannen kommer
hem till henne på natten, och hur hon önskar att han ska komma smygande på
natten till hennes rum för att knulla. Hon berättar för alla förstummade vänner
vid matbordet hur bra han är på ett tillfredsställa henne i sängen och hur
snabbt hon kommer när han tar henne bakifrån. Det hela är en otroligt genant och
pisam situation, och hela hennes värdighet som kvinna är som bortblåst. Det
finns ingen stolthet kvar längre. Hon utbrister i ett förtvivlat gråt och till
och med sjunker så lågt att hon ber den nya kvinnan om tillstånd att ligga med
mannen ibland, bara rent fysiskt. Till slut ber den 14-åriga dottern sin mor
att flytta ut.
Filmen gav upphov till flera tankar i mitt huvud. Jag
sympatiserade så mycket med den gifta kvinnan. Tänk att bli ersatt med en hälften
yngre och dubbelt vackrare kvinna. I filmen var det meningen att den yngre kvinnan
skulle ses som vackrare, men jag måste ändå säga att jag tycker att den äldre kvinnan
var betydligt mycket vackrare. När hon mådde bra hade hon en sorts självsäker
utstrålning som bara en livserfaren kvinna har. Den yngre kvinnan hade bara
slätare hud. Annars såg hon töntig ut. Jag fattar inte hur han kunde byta ut
frun mot henne. Men det gjorde han och detta är självklart en totalförnedring
för frun.
Jag lever ju själv i ett öppet förhållande där andra
sexpartners är förekommande ibland. Inte jätte-jätteofta, men det händer. Jag
känner mig inte hotad av andra sexpartners och jag har ingen anledning att
känna mig förnedrad i vårt arrangemang. Vi ljuger inte för varandra och vi går
inte bakom ryggen på varandra. En del av förnedringen kvinnan i filmen kände
kom från det faktum att mannen gick henne bakom ryggen med den nya kvinnan. Det
skulle inte jag heller acceptera. Not in a million years! Det är sannerligen förnedrande.
Jag behöver heller aldrig känna mig ersatt i mitt förhållande. Kvinnan i filmen
blev ersatt av en nyare och fräschare modell. Det måste ju ge upphov till
känslor av värdelöshet och säkerligen en hel del jämförelser mellan henne och den nya kvinnan –
Hon är snyggare och yngre än mig, kanske bättre i sängen, etc. Frun försökte få
till stånd ett arrangemang där de kunde ha delat mannen mellan dem båda, men
det verkade som om han tappat intresse för henne. Ytterligare ett nederlag. Till
slut kände sig kvinnan helt värdelös och bortglömd, och förlorade sig själv och
sin stolthet. Inte förrän hon flyttade ut kunde hon bygga upp sig själv tillbaka
till den starka kvinna hon en gång var. Och naturligtvis ångrade mannen sig då.
Närväl han såg vilken rikedom han förlorat mot ett mycket ytligare alternativ. I
mitt förhållande förekommer också yngre och snyggare älskare och älskarinnor.
De hotar inte oss för vi har ett likvärdigt intresse av dem. Vi använder dem
tillsammans för att krydda vårt gemensamma sexliv. Och rättigheterna är
jämnställda. Jag har samma rätt till externa sexpartners som mannen. Det är nog
en viktig faktor om man vill få det att fungera.
Det här med förhållanden och olika sociala konstellationer är
så otroligt komplicerat. Det är svårt att veta vad som är rätt och fel. Jag
tycker så synd om kvinnan i filmen som gjorde allt hon kunde för att klamra sig
kvar vid någon, om ens en liten, del av sin man när han hittade den nya
kvinnan. Desperat och i panik över att han förlorat intresse för henne offrade
hon till och med sig själv. Ändå sitter jag här i mitt öppna förhållande och
trivs jättebra i vårt arrangemang. Kanske
det ändå kan få vara så att man får göra som man vill sålänge man inte skadar
någon annan?
x
No comments:
Post a Comment