Saturday, January 12, 2019

Ett bi-förhållande

Jag och min man träffades för snart 20 år sedan, och vi har inte ångrat en enda dag att vi blev tillsammans. Vi är lika kära ännu idag som vi var då. Detta är inte bara en kliché som jag säger. Jag menar det verkligen. Vi träffades under den mest händelserika tiden i våra liv, dvs studietiden, och vi har hållit ihop sedan dess. Vi studerade inte på samma fakultet, men vid samma campus, så vi stötte på varandra relativt ofta. Nästan dagligen. I bokhandeln, cafeet eller biblioteket. Men särskilt på fester, och det var många fester på den tiden. Vi umgicks i samma gäng, där de flesta var väldigt sexuella och det kändes som om alla låg med alla utan desto mera eftertanke. Lite som på Flower Power-tiden, fast utan de skrikiga färgerna :) Har jag hört. Sex var ett trevligt sätt att umgås på. Visst fanns det kärlek, svartsjuka och draman involverat här också, men i det stora hela var attityden gentemot sex ganska frisläppt och ledig.  Vi var fyra killar och tre tjejer.
Det var exempelvis efterfester som slutade i bastun och ingen var rädd för nakenhet. Alla duschade nakna tillsammans och vi rymdes faktiskt alla samtidigt i duschen vid ett tillfälle. Vi skämtade mycket om sex och stämningen var mycket avslappnad. Vi var unga och galna, och fulla av livets spänning. Jo, det blev mycket ligga under den tiden. Både innanför och utanför vårt gäng. Och jag fick mycket nya erfarenheter under den tiden. Jag låg för första gången med en tjej och hade mitt första seriösa förhållande med en tjej. Jag hade också gruppsex för första gången, och det bästa av allt -  jag träffade min man :) Det började med att vi låg, och jag hade flera jag låg med just då, men vi trivdes i varandras umgänge och vi började umgås också på annat sätt. Biljard, bio, laga mat, hänga. Efter några månader kunde vi konstatera att vi hade blivit ett par. Vi sov mer med varandra än ensamma och vi planerade helgerna tillsammans nästan uteslutande.
Det var då vi hade diskussionen. Han visste ju att jag var bi och jag visste att han var bi. Vi hade våra ju liggkompisar av samma kön och vi hade faktiskt också ett annat bi-par vi låg med ibland, och det ville vi ju fortsätta med. Vi bestämde oss för att inte ändra nånting. Vi var ju ett par för att vi VILLE umgås och vara ett par för att vi drogs till varandra och njöt av varandras sällskap och närhet. Att det fanns andra på sidan om hotade inte oss. De hade ju alltid funnits och vi hade ändå dragits till varandra, så varför skulle vi ändra på det? Jag hade alldeles just kommit ur skåpet och ville inte begränsa min sexualitet trots vårt förhållande. Jag var så otroligt tänd på sex med tjejer. Detta var nåt min man också tände på. Han ville att jag skulle berätta om mina sexäventyr med tjejer och uppmuntrade mig till och med att ligga runt. Han var också bi och var väldigt homosexuellt orienterad i sängen. Och jag tände också på det. Särskilt när vi hade trekant och jag fick se när han sög eller blev knullad.
Detta satte grunden för hur vårt förhållande blev uppbyggt. Vi har ingen svartsjuka i vårt förhållande för att vi inte går bakom ryggen på varandra. Vi behöver inte gå bakom ryggen för att det inte finns några restriktioner i vårt förhållande. Vår policy har alltid varit att vi inte äger varandra. Vi är tillsammans för att vi själva vill det. Man kan inte tvinga varandra till det. Den dagen vi inte längre vill vara tillsammans ska vi gå vidare. Vi ska inte förbjuda varandra nåt. Tvärtom – vi ska vara så bra mot varandra att den andra själv väljer att komma tillbaka varje kväll.
Men sex med det andra könet då? - Nej, vi är inte svartsjuka för det heller. Min man gillar att höra storyn om mina ligg (händer faktiskt inte sådär jättejätte-ofta). Som bisexuell tänder han på att höra om stora kukar som tar mig hårt i olika ställningar :) Ibland överdriver jag för att göra honom ännu mer upphetsad. Krydda lite liksom. Vi har alltid pratat snusk i sängen. Vi tänder på det. Jag vill också höra om vackra kvinnor med len hud och mjuka läppar, och han vill höra om muskler och kukar. Många par tänder på fantasier och rollspel i sovrummet. Det är samma för oss, men våra fantasier är verklighet, och därför är de mer upphetsande än påhittade historier.

Det är skönt att vara frisläppt, att leva i ett fritt förhållande, och kunna leva ut våra behov. Jag tror inte vårt förhållande skulle må bra om vi hade de ”normala” restriktionerna att ingen får ha andra sexuella partners. Hur skulle jag kunna tillgodose min mans behov av killar? Hur skulle han må om han inte fick leva ut det behovet? Hur skulle det gå med vårt förhållande över tid? Man kan säkert undertrycka ett behov under en tid, men vad händer i längden? Jag vet att jag skulle må dåligt, och säkert vara en otrevligare människa i vårt förhållande. Och sannolikt skulle jag vara otrogen på någon fest i ett berusat tillstånd. Ni vet – den vanliga storyn. Jag har ibland funderat över anledningen till att så många förhållanden tar slut. Svartsjuka och otrogenhet är ju två stora faktorer. Är det på grund av undertryckta sexuella begär som till slut kommer till ytan? Tänk om... tänk om det klassiska parförhållandet med exklusivitet i sängen är fel?

No comments:

Post a Comment