Thursday, January 10, 2019

Det fick en början

Vi är ett vanligt gift par i yngre medelåldern som levde det normala schablon-Svensson-livet tills vi blev uttråkade och började sakna den äventyrliga spänningen vi tidigare haft. Innan karriären och familjelivet, när vi ännu kunde fokusera på oss och på varandra.
Vi bor i ett normalstort hus i ett vanligt Svensson-område där alla hus är lika stora och ser lika ut. Vi har tre barn, en katt och en hund. Vi jobbar båda på kontor och har två bilar. Vår vardag börjar med frukost, skjutsa barnen till skolan/dagis, jobba nine-to-five, hämta från förskolan, äta middag med familjen, skjutsa barnen till sina fritidssysselsättningar, hämta dem, äta kvällsmat och lägga dem. Har vi tur hinner vi koppla av vid TV’n en stund innan vi också lägger oss. All day, every day, vecka in, vecka ut, år in, år ut.... Allt är så normalt Svensson att det blev grått och tråkigt. Varje dag såg lika ut. Vårt sexliv var det statistiskt korrekta med samlag i missionären tre gånger i månaden typ. De kvällar man ännu hade ork kvar efter kvällens alla göromål. Eller åtminstone kändes det så.
Åren bara försvann och jag fick ångest av bara tanken på att mitt liv höll på att försvinna i en grå dimma utan eget innehåll. Nästa steg är ju då pension och sedan döden, och jag tyckte att jag ville hinna med mer i livet än så, innan jag är gammal och kanske inte kan. - Hinna uppleva och njuta mer. Innan någon läsare hinner reagera och trolla ihjäl mig så måste jag påpeka att – jo, det ÄR roligt, intressant och spännande att leva familjelivet och få se barnen växa upp och lyckas. Jag gläds jättemycket åt deras framgångar. Jag skulle vilja beskriva familjelivet som typ att sitta på en tågresa där man rör sig stabilt framåt i en viss lunk från stad till stad. Det är absolut kul när tåget stannar till vid en ny stad och det kommer nya passagerare ombord, men det är aldrig riktigt sådär superspännande att det kittlar i magen. Jag pratar adrenalinkicks-spänning som att kasta sig ut från ett flygplan med fallskärm. Den sortens spänning man nästan blir hög på. Den kom vi att sakna i vårt supernormala Svensson-liv. Både jag och min man. Det var så vårt nya liv fick sin början – av uttråkighet (mitt eget ord).
När vi var unga var både jag och min man väldigt sexuellt aktiva. Jag kommer att berätta mer om det senare. Just nu räcker det med den meningen. Och tyvärr hade också vårt sexliv drabbats av Svensson-sjukan. Det är självklart mycket man kan göra för att få spänning i sitt liv, och för oss var det naturliga att försöka få tillbaka den tidigare spänningen i sexlivet. Detta torde vara ganska känt för många föräldrar :)
Så vi gjorde det vanliga – pratade, gjorde löften, gjorde upp scheman och försökte följa ett normalt, och accepterat, Svensson-schema för återuppbyggnad av sexlivet. Det finns massor av litteratur, teorier, sexologer, terapeuter, bloggar och andra förståsigpåare som har sina metoder för att ”hitta tillbaka till sexlivet” som det så vackert heter. Problemet var bara det att vi är två väldigt onormala människor som försökte leva ett normalt Svensson-liv, för vi kände social och moralisk press för att så måste man göra. Det finns så mycket sociala regler på hur man måste vara, och hur man måste leva. Speciellt då det gäller sex. Och det tror jag skapar gränser för många, och förhindrar människor från att vara sig själva. Vi är trots allt inte så onormala att det är orimligt att tänka att det inte skulle finnas andra där ute som också lever ett liv de egentligen inte vill för att de känner sig pressade till det. Till slut sade vi bara ”Fuck it!”. Vi struntar i vad reglerna säger. - Vi gör som  vi vill!
Här vill jag bara göra en parentes till – Sverige är dubbelmoralens förlovade rike i all sin prakt. Många säger precis exakt på det här sättet ”alla ska få vara sig själva och leva som de vill”, eller hur? Samma personer säger sedan i nästa mening ”men herregud, hur kan man vara så?”. Även om man försöker ge sken av en acceptans, eftersom det måste man göra renligt de sociala reglerna, så finns det ändå en massa åsikter om andras liv. Jag berättar detta för att vi fått kämpa med detta i vårt förhållande. Det har varit otroligt svårt för oss att bryta oss fri från detta moraliska fängelse som vi påtvingats av samhället. Det normala Svensson-livet passade oss inte men under lång tid hade vi inte kraft nog att trotsa det.
Det var först under 2017 vi bestämde oss för att det var fel att vi slösade bort våra liv enligt regler som andra dikterat åt oss utifrån, och vi tog oss kraft nog att göra en förändring. Och jag kan säga att det var det bästa beslut vi någonsin gjort. Att känna sig fri från fängelset är en otroligt skön känsla. Det känns som om jag lever igen! Jag kan mycket väl de sociala reglerna och vet att det jag och min man gör inte skulle vara accepterat eftersom det trotsar det normala Svensson-livet, och vi skulle antagligen jagas ur stan med facklor och höspätt om det framkom. Så vad är det vi gör som bryter mot så många sociala regler? Jo, vi lever ut vårt sexliv till fullo, precis så som vi vill, enligt våra egna regler. Och det skulle provocera och uppröra människor.  Tyvärr. Även om det egentligen berör någon annan.
Både jag och min man var mycket sexuellt aktiva i ung ålder, och vi träffades under sådana omständigheter där det var vanligt och accepterat att man låg runt, dvs under universitetstiden :) Vi började vår resa tillbaka till oss, och till vårt riktiga sexliv, utifrån de omständigheter då vi träffades som unga. Med andra ord – vi började ligga runt lite på sidan om. Läsaren kan i detta skede tänka att jag och min man har ett ”öppet förhållande”, även om det är lite mer komplicerat än så, men det ska jag också återkomma till i framtiden. Många tänder på att läsa sexuella noveller och många använder sexuella fantasier i sitt sexliv. Jag och min man fungerar lika, men vi har använt våra tidigare verkliga sexerfarenheter för samma ändamål. Vi har berättat historier från våra tidigare sexäventyr för att göra varandra upphetsade. Typ fantasier, men eftersom de är sanna är de mer upphetsande än påhittade fantasier. Så för att komma igång igen med vårt nya sexliv började vi med att skaffa oss lite nya och fräscha äventyr att berätta för varandra. Låter det skumt? Jag tycker också det känns svårt att beskriva i text. Men att ligga runt handlar för oss inte om att partnern inte duger i sängen. Tvärtom – vi är ute och skapar berättelser/noveller/fantasier för att förbättra och utveckla hemmasexet. Mer också om det senare.
Under 2017 låg vi runt med lite kompisar och kollegor, och vi raggade också tillsammans som par och hade lite trekanter. Jag lovar att skriva mer detaljerat om det i senare inlägg. Just nu är det inte viktigt för poängen med detta inlägg. Det kändes så otroligt befriande att äntligen våga vara sig själv samtidigt som vi i liten grad ännu brottades med de moraliska tankarna jag beskrev ovan. – Är det verkligen rätt att bete sig på det här sättet? Men successivt kom vi över det mesta. Varje gång vi lyckades med ett äventyr sänktes tröskeln inför nästa. Man liksom vänjer sig.
2018 hade vi kommit rätt långt på vår moraliska resa och vi vågade ta vårt sexliv till offentligheten. Vi startade upp en profil på en webbsida för amatörporr och började göra amatörporrfilmer som vi laddade upp. Det började som en liten fräck idé vi ville testa och vi gjorde några halvdana inspelningar med mobiltelefonen när vi hade sex. Vi blev förvånansvärt snabbt populära på nätet och vi fick stor efterfrågan på filmer. Det var en otrolig kick att få sådan positiv feedback, och vi började filma allt oftare och sådant som publiken ville ha. Vi kände oss snyggast och sexigast i världen. Till slut handlade sexet ändå mer om filmer och likes från våra fans än om njutning och vårt förhållande. Så inför 2019 ville vi hitta på nåt nytt och hitta på nya spännande saker att göra i vårt sexliv som för oss närmare varandra igen. Vi kommer att fortsätta med filmandet, men istället för att ha sex för filmens skull ska vi filma det sex vi har för att vi vill ha sex. Och det är spännande det med. Det är faktist ganska roligt att driva profilen och kommunicera med likasinnade par.
I slutet på 2018 kom jag på att jag vill skriva en sexnovell. Egentligen är detta en dröm jag haft sedan unga år. Jag har en kontakt på ett bokförlag som tror på min idé och som lovat hjälpa mig med publiceringen. Novellen ska handla om en kvinna i ett normalt Svensson-familjeliv som blir uttråkad och till slut vågar bryta mot de sociala reglerna och lever ut sina sexuella fantasier. Dvs om mig och mina egna äventyr. Det ska bli en novell baserat på verklighet – min verklighet, mina erfarenheter och mina åsikter. Idén om att driva en blogg kom ursprungligen till som ett verktyg för att samla mina tankar inför skrivandet. Under 2019 avser jag fylla den här bloggen med filosofier, erfarenheter, tankar, åsikter som helt och hållet är mina egna och så långt som möjligt opåverkade av andra. Och till slut när jag är nöjd ska jag försöka sammanfatta mitt material i en novell. Det ska bli den bästa novellen ever :) Och jo – självklart riktad till den kvinnliga läsaren.
Läsaren ska förstå att den här bloggen kommer att handla om sex. Den kommer att innehålla både lätt sexuellt anspelande, konstnärligt erotiska men också direkt porriga texter och bilder. Texterna kommer att vara sexuella och innehålla starkt laddade sexuella ord (sk ”fula ord” en kvinna ej får använda). Jag kommer att skriva om kuk och fitta. Om du som läsare inte tål det, eller har åsikter om hur jag lever mitt liv, så ska du INTE följa den här bloggen. Snälla klicka dig bara vidare. Dina hatiska ord gör ingen läsare glad och ingen nytta för någon.

Jag heter Jesse och min man heter Mike, och detta är vårt sexuella äventyr. Detta är vår blogg och jag  kallar den The Pleasure Adventure Chronicles.

1 comment:

  1. Wow ! Måste verkligen säga att du Jessie har kommit så långt i din utveckling, blir nästan lite avundsjuk( på ett positivt sätt ) Det känns som både du och Mike kommit mycket längre än jag och min fru. Det är många gemensamma nämnare, men vår relation är bara 4 år gammal. Min fru var tidigare väldigt hårt begränsad i sin sexualitet från tidigare relation och det tar tid att öppna upp sitt inre. Både för sin egen del, men även för varandra. Men det är hoppingivande att se andra som valt att gå samma väg som vi valt. Ibland funderar man att det är oss som det är fel på eller är konstiga, när alla andra lever så annorlunda än oss.
    Så 10000000 tack för en så öppen och personlig blog. Jag är säker på att denna bloggen kommer öppna ögonen på många människor och åtminstone ge många en tanke på att det finns alternativ.
    Stora Kramar från oss båda.

    ReplyDelete